Har du någon gång känt så ? Det gör jag hela tiden., all press i skolan och all press på träningarna. Könns dom om man inte räcker till...Alla kompisar som man ska va med men man hinner inte. Alla känner säkert inte som jag men om någon gör så finns jag om ni vill prata eller något sånt..Jag har gjort besvikna, speciellt mig själv..jag är aldrig "bra nog". Men jag har nog lärt mig att "acceptera" de lite mer och mer..Alla misstag jag har gjort, all skit jag har fått det har jag också "accepterat" och jag är den jag är ingen annan..Har ni någon gång suttit och gråtit i över två timmar ? Jag har, jag har gråtit för att allt som har hänt, och jag är så otroligt orolig över allt som kommer hända. Killar, alla svin jag stött på, alla änglar jag stött på, såklart faller man för svinen...Dom är inte värda mina tårar...

Kompisarnas svek, bitchblickarna,skitsnacket. Fyfan. Jag hatar det, alla har något dåligt att säga om alla till alla, lixom om du har en dålig sak om någon behöver du int eberätta den för hela skolan ? 

Jag har snackat skit, förr var jag med i ett "gäng" tjejer som jag inte idag pratar med, de var "töntarna" men skit i det. De snackade skit HELA tiden, man kunde inte vara med dom i tre minuter innan de började med "omgg, såg du hennes tröja idag, hihi" " Jag, vart handlar hon ? På tantig.se eller ?" "haha,typ" *fniss* Hur kul är det igentligen när det är DU dom pratar om ? Inte alls. 

Tonåren är ett rent helvete rent ut sagt.

Denna texten är inte jag som skrivt, utan anonym. Jag tyckte den var så himla bra att jag bara var tvungen att skriva den här. Läs, kommenetra, sprid.