Första året och mediciner.

När jag var liten så klagade jag alltid på smärta i kroppen i skolan, men lärarna bara bad mig sluta klaga..Dom sa alltid att jag var som killen som ropade att vargen kom fast han inte kom, och när han väl kom så brydde ingen sig. Vilket betyde att när jag "verkligen" hade ont så skulle ingen tro mig. Men jag hade verkligen ont hela tiden, överallt. Efter operationen och "upptäckten" av reumatismen så har en av alla dessa lärarna pratat med mig och bett om ursäkt men det är lixom en av alla. Det första året var värst. Jag hade ont hela tiden och låsningar hit och dit. Min nacke låste sig på ena sidan fleraflera gånger, vänsterhandel låste sig som knytnäve och armbåarna låste sig i en vinkel alla dessa låsningarna håll på i några dagar sen sen släppte dom om om igen. Jag hade inte bara låsningar utan också väldigt mycket värk i mina leder. Jag kan ha föds med det och haft det inom mig hela tiden men när jag blev opererad och söv slog det ut ordentligt. 

En dag så åkte jag in till sjukhuset för att min armbåge hade låst sig och varit låst i mer än en vecka. Dom skulle ge mig kortison, men dom hade inte tid att söva mig eller så, så jag fick en kortison spruta rätt in i armbågen med lite kylspray. En annan gång så hade jag ont i handleden och samma sak så då, jag fick lite emla innan. Jag har även gått på 2 en veckors kurer av kortison i tabettform. Men inget av de hjälper på mig. 

Jag har testat lite olika mediciner vissar har hjälp men vissa inte. Just nu har jag bara Folasin (folsyra), Plaquenil, Metojekt (spruta) och när jag behöver smärtstillande (Ibuprofen). 

Jag går även på akupunktur en gång i veckan och har gjort det nu ett tag. Det hjälper grymt mycket, så har bara behövt ta EN enda Ibuprofen. På mitt förra läkarbesök tog vi bort två-tre olika mediciner vilket känns så grymt bra.